Sanna Signeul från korsbandskada till skyttedrottning

Sanna Signeul från korsbandskada till skyttedrottning

Sanna Signeul

Sanna Signeul med hennes och sambons hund

 

Foto: Micke Svärd

Sanna Signeul

Det är inte mer än lite över två år sedan hon låg där på gräsmattan i Sundsvall och vred sig i svåra plågor och skrek: ”Benet är av, benet är av” Där och då sprack hennes dröm om Division 1 och istället väntade månader av ångest, utanförskap, men framförallt en jäkla massa cyklande och en enorm vilja.

Det var alltså i den 87:e minuten i den sista träningsmatchen på våren 2014 som drömmen sprack för anfallaren Sanna Signeul när hennes främre korsband slets av och hon låg där i plågor.

Ljusdals IF dam hade ju året innan vunnit Division 2 efter en dramatisk avslutning i Hudiksvall och tjejerna hade hyllats lite överallt i kommunen efter sin prestation, bland annat på postplan i Ljusdal och i kommunfullmäktige.

Säsongen 2014 skulle ju bli deras stora äventyr och de skulle ställas inför sitt livs utmaning, men den där händelsen uppe i Sundsvall innebar att lagets stora målskytt skulle missa hela festen.

- Jag mådde så psykiskt dåligt att jag bara orkade se en enda match den säsongen säger Sanna Signeul och fortsätter: - Jag kände mig utanför helt enkelt när jag inte var där på planen där jag skulle vara så jag orkade inte. För henne väntade istället ett år fyllt av operation, rehab och en sjujäkla vilja och tjurskallighet

När man träffar Sanna Signeul så slås man ganska snabbt av vilken vilja som hon besitter inombords, vilken drivkraft som eldar på henne. Ibland kanske den också leder till lite överkrav på sig själv, men det är den som driver henne framåt och kanske är en förklaring till att hon året efter en korsbandskada vinner skytteligan på 34 mål.

- 2015 gjorde jag mitt livs säsong och den gör jag efter en korsbandsskada, men jag var lätt och snabb, jag var riktigt liten och helt enkelt bättre tränade än någonsin förra året.

Bakom det ligger den där viljan att ta sig tillbaka och drivet framåt. För efter smärtorna i Sundsvall så började kampen, redan några dagar efteråt så låg Sanna på magnetröntgen första gången, men då gick det inte att se hur stora skador det var eftersom knäet var för svullet. Veckan efter kunde man se att korsbandskadan hade varit relativt kliniskt och inte skadat så mycket i övrigt men att det skulle krävas operation.

- Jag minns när läkaren ringde och sa att om jag ville spela fotboll i framtiden så krävdes operation. Han berättade också att det inte var konstigt att det hade hänt för jag var för svag i knäet och det skulle krävas att jag tränade upp styrkan rejält berättar Signeul.

Där och då började Sanna Signeul att träna som en galning, hon cyklade och cyklade och CYKLADE och prognosen som sa att han skulle vara tillbaka om 6-8 månader blev till att hon kunde stå på en fotbollsplan efter 4,5 månad.

- Men då var säsongen redan slut säger Sanna. Men allt cyklande skulle ge resultat. Hennes sambo som sitter med under intervjun berättar också om hur de hämtade en rullstol till Sanna som hon vägrade använda.

Om 2014 blev ett år av cyklande och hårt arbete skulle 2015 bli ett gyllene år fyllt av framgång. Ljusdals IF dam var tillbaka i Division 2 efter en säsong i ettan där man helt enkelt inte var redo, men man var för bra för tvåan och gick fram som bulldozer genom serien och Sanna Signeul gjorde mål efter mål.

- För mig kändes det nästan bra att vi spelade i tvåan, det kändes som en bra start efter skadan för skillnaden mellan divisionerna är jättestor säger hon. 34 mål blev det i serien och man undrar ju varför hon gör så många mål.

- Det är de andra i laget som hjälper mig, vi gör det här tillsammans och utan dem så går det inte säger hon ödmjukt. Men snabbheten och tekniken de är ju Sanna Signeuls trademark.

Sanna Signeul som bara är 22 år gammal men redan hunnit med 9 år som A-lagsspelare hon debuterade i anrika damföreningen Korskrogens IK när hon var 13 år gammal. Och tillsammans med systrarna Maya och Josefin Nordborg och Anna Hammergård så har de följts åt genom åren och bildat lite av en Färila/Korskrogen grupp. För det var hemma i Färila som det en gång började och Sanna minns: - Jag var väl 6-7 år gammal och jag skulle spela match för första gången, men när jag gick ut på planen så kunde jag inte förstå varför det fanns två mål, vilket skulle jag göra mål i. Den historien har min mormor berättat för mig. Kanske finns förklaringen till Sanna Signeuls målsinne någonstans i den historien.

Framtiden för Ljusdals IF dam och damfotbollen i Ljusdal är någonting som Sanna Signeul tror på. –Den kommer att växa säger hon och fortsätter att drömma om ett fotbollsgymnasium på sikt. För hennes och lagets del så finns känslan att de är på väg på en resa mot något stort och bra.

- Det är så kul att många är engagerade säger Sanna och hon har märkt av ”snacket på byn” och hoppas att det kommer att komma många besökare på Älvvallen på söndag. Till de få här i Ljusdal som anklagar LIF dam för att fått hybris säger hon: - Jag bryr mig inte.

Dock kanske cykeln väntar igen i framtiden för Sanna Signeul för några veckor sedan fick hon känningar i knäet igen och prognosen säger att hon fortfarande är för svag där.

- Nu är det cykeln som gäller och styrka i gymmet säger Sanna Signeul och känner vi henne rätt så lär det bli så också och att vi i framtiden kommer att få se en ännu starkare och bättre Sanna Signeul.

 

Reporter: Micke Svärd

 

© Radio Ljusdal 2016