Oscar, Världens bästa lagkamrat, på väg mot nya äventyr!

Oscar, världens bästa lagkamrat, på väg mot nya mål

Oscar Jonsson på väg mot nya äventyr!.

 

Foto: Micke Svärd

 

Intresserutan

Namn: Bengt Oscar Jonsson

 

Ålder: Född 1977 (40år)

 

Favoritlag: Liverpool FC

 

Familj: Hustrun Titti, barnen, Milla 10 år, Hugo 8 år och Moa 4 år

 

Hobbies: Tennis

 

Bästa bandyspelaren du mött under din karriär - Svårt det står emellan Jonas Claesson, Ola Fredricsson och Pelle Fosshaug, men jag väljer en Ola Fredricsson i högform.

 

 

Vem inom bandyvärlden skulle du ta med dig till en öde ö - Jag säger Hasse Andersson på den, han är både händig och smart, men också rolig, han är komplett.

 

Lördagen den 25 mars kröntes karriären med det där SM-guldet som nog en majoritet av bandysverige unnade honom. Några veckor senare kom beskedet att nu var spelarkarriären över och lika mycket som folk unnade honom det där guldet, lika mycket kommer bandyvärlden att sakna honom på isen och i omklädningsrummet.

Möt Oscar Jonsson, världens bästa lagkamrat.

 

Hur skriver man en journalistisk artikel över en person som är en förebild för en själv, utan att det bara blir en hyllningstext? Det är kanske omöjligt, men struntsamma, detta blir storyn om en kille som jag kallar min vän.

 

Åsiktstark, hysteriskt rolig och framförallt bandykunnig som få, efter alla år i eliten, det är Oscar Jonsson det. Och när han äntligen fick vinna det finaste priset inom svensk bandy, ett SM-guld, så var det som om det utbröt en epidemi av glädje för honom , runt om bandysverige.

Man skulle kunna säga att det var det perfekta sagoboksslutet, när Oscar nu har valt att sluta som spelare, men min journalistiska förhoppning om att få ett tårdrypande svar, släcks snabbt.

- Jag tycker det är ett bra läge nu att sluta, jag vet inte om det finns några perfekta slut, men det är skönt att sluta på topp, säger Oscar. Och fortsätter med att berätta att det långt ifrån var något lätt beslut att ta, att lämna Edsbyn som han haft en sån fantastisk tid med under de senaste säsongerna.

Och det får man ju förstå, för hur enkelt kan det vara att sluta med något som varit en sån stor del av ens 40 åriga liv. På frågan om vad han kommer sakna mest, svarar Oscar:

- En miljon grejer, dels det dagliga tugget, jargongen, livet kring bandyn och att sitta i omklädningsrummet inför matchen och ladda på, jag kommer att sakna den känslan att sitta där och veta att man är bra förberedd och bra tränad.

 

Avslutet kunde knappast skett på ett bättre sätt, med dels SM-guldet , men också på grund av de sista två säsongerna i Edsbyns IF. Oscar Jonsson har närmast blivit folkkär i "byn" som är mest känd för två saker, den religiösa tron och förstås bandyn. För mig(artikelförfattaren) som varit på plats i Edsbyn under i stort sett hela bandyvintern är det ett faktum att Oscar är enormt populär där och när man går runt bland publik, funktionärer, spelare och, ja alla, helt enkelt, så möts man av ett och samma budskap: Vilken underbar kille, han är, Oscar Jonsson. Dessutom, betonas det från ledar och spelarhåll, vilken viktig plats han fyllt i laget både på isen och kanske framförallt utanför isen.

Om vi backar bandet och börjar från början så börjar den här histiorien med att en 23 årig Oscar Jonsson, efter några bra säsonger med Ljusdals BK, valde att prova på livet i storstaden, med att flytta till Hammarby IF.

- Jag kände att jag ville stå på egna ben, det var också viktigt att se något annat än Ljusdal, säger Oscar.

Han blev snabbt en stöttespelare i Hammarby och åren i Bajen skulle bli fyllda av läropengar, bland annat lärde han sig av Patrik Sandell, men också av alla olika karaktärer i laget:

- Det har format mig både på och utanför isen, att lära mig av andra, att ta rygg på dem som är duktiga, dem ska man lära sig av, även om duktiga människor kan vara lite krångliga ibland, kanske för att deras duktighet kommer så naturligt för dem, men att ta rygg på dem och lära sig av dem, är viktigt, säger Oscar

 

Det blev också fyra SM-finalförluster i Hammarby och 2009 så kan man säga att Oscar valde bort ett SM-guld för att flytta hem till Ljusdal igen.

- Jag visste att Hammarby skulle vinna förr eller senare, men vi hade fått vårt andra barn och det stämde bra familjemässigt, men också för att vi var klara med Stockholm, det var ett märkligt lätt val att ge upp Stockholm, berättar han om orsaken till hemflytten och fortsätter:

- Men också för att det var ordning och reda i LBK och lite go i föreningen då.

 

Den första tiden "hemma" igen blev en omställning bandymässigt, Oscar bytte ju Elitserien mot Allvenskan norra.

- Det blev en resa, det var tuffare än jag hade trott, det var större skillnad på både med och motspelare, säger Oscar.

- Men det var ganska lugnt i föreningen och man lät det ta tid, man tog det steg för steg och när man till sist tog steget upp i Elitserien igen, blev det som en examen, med betyget MVG och den resan kommer jag att minnas i resten av mitt liv, berättar Oscar.

 

Men de följande åren skulle bli turbulenta och trots ett par mirakelräddningar så åkte Ljusdals BK ur Elitserien 2015.

- Det stora som gick fel, tror jag, var att vi i laget inte kom överrens om hur vi skulle ta nästa steg, men även föreningen och andra krafter ville vara med och styra, där var vi inte tillräckligt starka som lag och förening, säger Oscar.

Bandyspelaren Oscar Jonsson mådde kanske inte så bra där på slutet.

- Det var ju inte tjo och tjim direkt, man börjar tvivla på sig själv, det blev en drivkraft sen när jag gick till Edsbyn att hitta tron på mig själv igen. För som elitidrottare är det katastrof att börja tvivla, säger han.

 

Men självförtroendet och kanske glädjen skulle återvända för Oscar. Det började med att Edsbyns IF kontaktade honom 2015, en kontakt som hade ett syfte för de rödblå.

- Rollen som "Oscar" fanns kanske inte i Edsbyn då, Edsbyngrabbarna var lite tysta i omklädningsrummet, säger Oscar.

Just snacket i omklädningsrummet och en kombination av hårt jobbande och glädjespridare både på och utanför isen är ju en roll som passar Oscar ypperligt och det är något som alla som man pratar med runt om i bandysverige återkommer till, hur mycket han betyder på det viset.

 

Själv minns Oscar från den första tiden i Edsbyn just glädjen:

- jag kommer så väl ihåg att bland de första träningarna jag gjorde, så small det bara till på klubban, när jag fick en passning från "Popa"(Daniel Burvall-Jonsson, reds anm) så var jag i ett bra läge, jag hann tänka, ja jävlar, så här är det ju, jag mindes känslan från Hammarby.

En annan rätt fantasisk sak med Oscars tid i Edsbyn var det faktum att han, trots att han var 38 år när han kom till klubben, kunde utvecklas som bandyspelare.

- Jag minns att tränaren Tomas Liw pratade om att jag skulle kunna utvecklas, trots min ålder, jag svarade väl, ja, som man gör, men trodde väl inte riktigt på honom, men så blev det ju, berättar Oscar.

Angående att han blivit så otroligt hyllad i Edsbyn, men kanske inte riktigt på samma sätt hemma i Ljusdal, svarar han.

- Det är kanske klassikern, aldrig profet i sin egen by, säger han och skrattar, men tillägger också att:

- Dom visste ju i Edsbyn i stort vem jag var, när de värvade mig, de hade ju pratat med ex-Hammarbyare som jag spelat med, men det visste jag ju inte då, utan det har jag fått reda på efterhand.

 

Att det skulle bli SM-guld nu i mars var inte något Oscar hade räknat med.

- Nej, det trodde jag väl inte på förhand, men jag visste att vi hade mer att plocka ut ifrån laget, berättar han.

Det starkaste minnet från SM-gulddagen för honom var när han satt vid sargen, med 4-5 minuter kvar.

- Då satt jag och njöt och kände att det här är klart, säger han,

Men hur det kändes att äntligen få vinna det där SM-guldet är svårt att beskriva.

- Det är svårt att sätta ord på känslan, det är en egen känsla, den innehåller allt, glädje, stolthet. men det är också en ny känsla med eufori och genuin lycka, försöker Oscar förklara.

- Det är kryddan på verket, jag är stolt över allt otroligt jag fått vara med på, men också stolt över mina två år i Edsbyn.

 

På vad bandyn har betytt för Oscar Jonsson svarar han så här:

- Mer än vad jag trott kanske, men jag har alltid haft saker vid sidan av också. Jag har blivit pappa, varit familjefar och jag har alltid jobbat vid sidan av bandyn, säger Oscar.

Allt det där vid sidan av beskriver han är en grundtrygghet, att allt inte bara är matcher och att bandyn blir hela ens väsen. En annan grundpelare i Oscars liv är ju naturligtvis hustrun Titti som han varit tillsammans med sedan han varit 15 år gammal.

- Hon har betytt allt, hon har ju varit med hela vägen på den här resan, säger han.

På min fråga om hon fått stå tillbaka på grund av bandyn säger Oscar:

- Jag tror inte hon fått stått tillbaka, jag tror inte att en relation kan hålla så länge som våran gjort, om en får stå tillbaka, men det ska du egentligen fråga henne om.

 

Angående framtiden kan man väl säga att Oscar Jonsson inte än tagit några defintiva beslut kring sin eventuella framtid inom bandyn.

- Jag vet faktiskt inte, jag tycker ju om idrott och bandyn är det som jag kan. Man har ju lärt sig otroligt mycket under resan gång och jag brinner för bandyn, säger han.

 

Han betonar också att bandy är en otrolig sport och att han tycker ungdomsbandy är otroligt viktigt.

- Men jag brinner också för elit och allra helst i Ljusdal! Här kanske det inte finns så mycket elit, eftersom det är bara bandyn som är elit i Ljusdal, säger Oscar.

 

På frågan om bandyns framtid generellt och i Ljusdal svarar Oscar.

- Bandyn i stort behöver bli större och få fler ungdomar, men också få mer intresse överlag från media och publik. I Ljusdal behöver vi fler ungdomar som spelar bandy och ett A-lag som spelar slutspelsbandy på sikt, men för att ta sig dit krävs ett hårt jobb och ett jäkla slit och många som engagerar sig, för det finns inga genvägar!

 

Och när jag till sist frågar om den resan kan bli med Oscar Jonssons deltagande så säger han:

- Förhoppningsvis kan jag vara med och bidra.

 

Du kan också lyssna på en ljudintervju med Oscar nedan:

 

 

Oscar Jonsson del 1

 

Oscar Jonsson del 2

 

Text och reporter: Micke Svärd

 

,

 

 

 

© Radio Ljusdal 2016